Överhuvudtaget präglas debatten om frågan - från höger till vänster - av en underlig tankeförvirring. Föreställningen att en man kan bli en kvinna endast genom att han önskar vara en kvinna är ganska så absurd. Specilllt underlig är den typen av idealism när den kommer från personer som kallar sig marxister.
Här finns ett exempel från den engelska vänstertidningen Socialist Worker där den polemiserar mot Harry Potter-författaren JK Rowling. Ja, jag försvarar inte formuleringarna hos Rowling (de andas förvisso någon sorts fördomsfullhet) , men när denna engelska vänstertidning (som annars kan publicera riktigt intressanta artiklar), faktiskt hävdar att Rowling borde sättas i fängelse för att hon anser att "transkvinnor" egentligen är män, är det ju ett närmast totalitärt uttalande.
Själv anser jag att icke-opererade män som vill vara kvinnor, inte juridiskt bör ses som kvinnor. Könsopererade män bör juridiskt ses som kvinnor, men det innebär inte att de i alla andra sammanhang nödvändigtvis måste definieras som kvinnor. (Samma sak gäller förstås, mutatis mutandis, också om kvinna-till-man transsexuella).
Förslag som innebär att
icke-opererade män juridiskt ska kunna ses som kvinnor öppnar
möjligheterna för, exempelvis, att sexualbrottsdömda män som hävdar att
de är kvinnor ska kunna placeras i kvinnofängelser. Om man inte inser
att detta är problematiskt, är man förstås naiv. Eller saknar den mest
elementära form av fantasi.
En stor grupp man-till-kvinna-transsexuella i Indien, de s.k, Hijras, som alltid opererar sig, säger att de inte är kvinnor - eftersom de inte kan föda barn. De ser sig istället som ett tredje kön.
De har en form av realism, som många i västvärldens transdebatt inte delar.
Om det kom ett förslag om att de som inte ville definieras som det kön som de fötts in i, skulle kunna välja att bli registrerade som ett tredje kön skulle jag,, faktiskt, definitivt vara för det.
