torsdag 20 december 2012

En dispyt vid en FNL-insamling

Någon gång strax efter att jag blivit aktiv i Kungsholmens FNL-grupp hösten 1970 står jag tillsammans med några andra och samlar in pengar till FNL och säljer Vietnambulletinen.  Då kommer en man fram och säger att man kan väl inte stöda FNL för om de vinner blir ju Vietnam kommunistiskt.

Jag svarar ungefär så här. Om vietnameserna väljer att vilja vara kommunister är det deras sak. De har rätt att välja det system de vill ha, och USA har ingen rätt att hindra dem.

Efter att mannen har gått får jag en tillsägelse av en skolad medlem. Han säger att så där kan man inte säga, för i FNL:s program står att man är för en fri marknadsekonomi. Man får inte göra några som helst eftergifter till idén att Sydvietnam skulle bli kommunistiskt om FNL segrar.

Det var förstås en logisk följd av DFFG:s linje. Man skulle föra ut vietnamesernas linje till punkt och pricka (när det inte handlade om synen på Sovjet, förstås!). Men jag förstod ingenting.

För i FNL:s program stod ju också att Sydvietnam skulle förenas med Nordvietnam, och bli ett enat Vietnam. Det är ju inte så svårt att räkna ut att ett enat Vietnam inte kan ha två ekonomiska system - ett i norr , och ett i söder - någon längre tid.  Och att tro att ett Vietnam som enas på grund av att FNL segrar i söder kommer att bli kapitalistiskt - alltså att FNL:s seger omedelbart skulle leda till att kapitalismen återupprättas i Nordvietnam - lät ju ganska absurt.

För övrigt hade ju Vietminh också ett liknande program före 1954 - men Nordvietnam får en socialiserad ekonomi bara några år senare.

Nu var jag inte socialist när denna incident inträffade - det kom jag först att bli några månader senare.. Jag var snarare någon form av vänsterliberal, men jag hade ändå inga problem alls med att Vietnam skulle bli kommunistiskt om FNL segrade. Dels för att - som jag sade till mannen vid insamlingen - de hade rätt att välja själva - men dels nog också för att jag trodde att för just länder i tredje världen var nog kommunism trots allt det enda sättet att att skapa en ekonomi som gynnade de fattiga.

Men jag hade alltså för första gången konfronterats med KFML:s stalinistiska ortodoxi - i det här fallet stadieteorin...

Det tog mig kanske ett halvår att komma underfund med hur detta - till synes outgrundliga - idésystem var konstruerat. Och då var jag ju redan socialist.

Men när jag äntligen förstod, och kunde ta avstånd från KFML/DFFG:s idésystem på rationella grunder, hade jag tyvärr brutit samman psykiskt, och kunde inte AGERA speciellt rationellt. Jag valde istället ett sätt att agera som med oundviklighet ledde till uteslutning.

Det är först de senaste åren som jag insett hur tragiskt detta var. Om jag hade varit vid mina sinnens fulla bruk hade jag nog gjort allt för att försöka vara kvar (och exempelvis inte sålt Mullvaden eller annan "trotskistisk" litteratur!), och gjort nytta i solidaritetsarbetet - och fört fram kritiken mer taktiskt och mindre provokativt.

4 kommentarer:

  1. Och i dag är marknadsinslagen i den vietnamesiska ekonomin snabba och växande. Vilket förstås är rätt irrelevant för det du tar upp i ditt blogginlägg, bara en historisk ironi om man så vill.

    Vad du hade fullständigt rätt i var att vietnameserna själva hade rätt att välja sin framtid även om den hotade amerikanska stormaktsintressen. Och att det var den enda seriösa utgångspunkten för solidaritetsarbetet.

    SvaraRadera
  2. "Och i dag är marknadsinslagen i den vietnamesiska ekonomin snabba och växande."

    Jo, jag tänkte på det när jag skrev. Men kom fram till att det var lite off topic för artikeln. Men fortfarande ägs bankerna och de största företagen i Vietnam för örvigt av staten. Det är trots allt inte, lika lite som i Kina, tal om att vara tillbaka på ruta ett.

    Det bör tilläggas att Sydvietnams ekonomi kollektiviserades 1978 - tre år efter befrielsen 1975. Man kan naturligtvis kalla dessa tre år för en "borgerligt demokratiskt fas" om man så vill, men så där i efterhand tycker jag nog att man kan säga att mitt svar till den orolige anti-kommunistiske mannen var mer RATIONELLT än om jag hade börjat prata om vad som stod i FNL:s program.

    SvaraRadera
  3. Jag är faktiskt inte säker på att det "skolade medlemmen" var helt representativ för DFFG:s linje - jag tror nog att din ståndpunkt framfördes även av andra medlemmar. Jag vet att man talade om FNL/PRR som en allians med några "borgerliga partier", men samtidigt vill jag minnas att man även från maoisterna i ledningen kunde erkänna kommunistpartiets ledande roll.

    SvaraRadera
  4. För det första vill jag säga att jag endast kan uttala mig om perioden fram till jag uteslöts våren 1972.

    För det andra gäller det att inte blanda ihop två saker. Ingen inom DFFG förnekade att kommunistpartiet hade en ledande roll inom FNL. Vad man förnekade var att detta på något sätt skulle implicera att någon form av socialism skulle stå på dagordningen om FNL segrade.

    Detta förnekande var som jag såg det konsekvent. Det nådde nog sin kulmen strax före min uteslutning efter ett möte med en representant för FNL och/eller PRR. Han fick frågan vad han ansåg om de som menade att resultatet av en FNL-seger skulle bli en socialistisk revolution. Han svarade att alla som sade så var fascister!

    Detta citerades sedan som ett argument mot mig i en av de två texter från Kungsholmens FNL-grupps ledning som motiverade min uteslutning.

    SvaraRadera